Hundutställning med vissa defekter

Igår var det hundutställning och jag ställde min hund Ayaxh. Bedömningen gick bra och min prins fick "Very Good". Men till min förvåning så sa domaren att jag kunde störa de andra hundarna om jag åkte rullstol (som är mina ben), tänkte skicka ut oss men lät oss köra själva runt för att inte störa. 
 
Troligtvis så syfta detta på okunskap men jag kände mig kränkt, särbehandlad och som ett frågetecken. Assistenten som körde mig i rullstolen kände sig likadan (min tolking av assistentens ansiktsutryck).
 
 
           
 
 
 
Kram
/En hundägare i rullstol :)
 

Om mitt utanförskap

Jag har nästan alltid känt mig utanför och missförstodd, kanske beror det på samhället, kanske beror det på mig?
Jag har för den delen inte haft talet så pass länge, nu är det bara ca. 5 år som jag vågat prata offentligt. Detta har jag ju inte sagt till släkt och de vänner jag haft under min uppväxt. Har ju pratat några ord i trygg miljö men aldrig trädit fram. 
 
Apprå på vänner så har jag inte haft många vänner. De har liksom kommit och gått, så ja jag är ensam och har alltid varit. Kanske är det därför som jag inte vågar berätta hur jag känner inför personer, de sticker ju allteftersom. Jag har provat likasinniga vänner d.v.s. funktionshindrade personer, men eftersom jag inte haft talet så bildas det misstolkningar så t.o.m. dem försvinner.
 
Jag kan verka egoistisk och trångsynt när personer pratar med mig men det är bl.a. för att jag aldrig har lärt mig att t.ex. varit i en diskussion. Jag tillhörde klasser men var alltid i "Mohas klass", ingen viste att jag ville vara med i deras grupp och jag trädde ju aldrig fram. Jag var van att personer missförstår och gör sina egna tolkningar jämt. 
 
Så har det alltid liksom varit och jag tror än idag att personer inte vill umgås bara för att jag kommunicerar på mitt sätt. Och än idag så har missförstånd skett så jag förlorat vissa människor, 
 
/Frikraft <3

Nu blev jag allt sugen...

Hahaha... Hej Hopp i lingonskogen!
Jag ska börja blogga igen :) Kul va? Om allt som händer i mitt liv och jag lovar - DET ÄR MYCKET!!
Skrivandet är en ådra som jag har - det vet ju alla som läst mina tidigare inlägg. Det är en form av kreativitet och jag brinner för att vara just kreativ. 
 
Ni kommer följa mig i vått och tort dela livets alla känslor. Men just nu såhär ca. 23.30 är jag en aning trött, så jag ville bara säga "Hej Alla Läsare - Följ Med".. Ni kommenterar också va, gillar era synpunker på mina åsikter, 
 
Let's Go - But Tomorrow!
Kärlek
/Frikraft